17

   Någon hänger i hopptornet.  En kvinna är ute och går med sin hund.hon är ensam ute med sin hund. Helt plötsligt börjar hunden skälla på en and. Hunden sliter sig låss och springer efter anden. Anden landa brevid ett lik. Hon ropar på Dogge men han kommer inte. Hon springer efter, . Medans hon springer ser hon något vid hopptornet som hänger. Hon ser inte vad men går fram för att kolla. Hon är tveksam , hon börjar skrika och ropa efter hjälp.  Men det är ingen där så hon tar upp telefonen och ringer 112.En kille på sos alarm svarar och frågar vad hon vill och sedan kopplar han Jessica  till polisen svarar och hon berättar om vad som har hänt.  Dem förhör henne och sånt och kommisarie Bo Ask tar en närmare titt på liket.

Jessica är 20år och har långt brunt hår.blåa ögon. Dogge är en labrador och är 3år gammal.  

Jessica hon älskar att gå ut och gå tidigt men sin älskade hund på morgonen. Dogge älskar att gå långa promenader älskar att bli kliad av Jessica.

Liket är en man liket heter Stefan Olsson : Familj: Han har en bror som heter Teodor. Pappan dog av en olycka. Mamman lämnade killarna när dom var 18år. Teodor utveklinstörd. Bråkade om likets tjej. Mödaren hade en affär med likets tje.j

Mödaren var ihop med tjejen innan och han misshandlade henne och hon flyttade och blev ihop med han som är död nu.

kommisarie som heter Bo Ask

Det var en tidig morgon. Jessica gick ut med sin  hund Dogge. När hon går så ser hon det första lövet som faller ner från trädet det var det första höstlövet . Dogge skäller på en pinne och Jessica tog tag om den och kastar den iväg vid ett träd. . Dogge tog tag om pinnen och  släppte plötsligt den och började springa mot en and. . - Dogge!  var är du? ropade hon oroligt. Jessica såg Dogges svans nere i gräset hur den snabbt försvan.  Hon gick efter honom med tunga steg i leran.  Anden flög iväg och satte sig  högst upp i hopptornet. Dogge sprang efter och skällde  på den och Jessica springer efter. Just då ser hon en kropp som hänger högst upp i hopptornet. - Hjälp!! skriker hon men det är ingen i närheten . Hon skyndar sig och tar upp telefonen för att ringa 112. Det ringer en stund tills en äldre man svarar -   Hej du har kommit till sos alarm det här är Per Gustafsson . - Jag vill prata med polisen!!!  Jag kopplar dig till polisen sa Per. - Det här är polisen vad kan jag hjälpa dig med ? - Det är ett lik  som hänger i hopptornet i Kåsjön! kom fort!. - Vi kommer så fort vi kan sa polisen och la på.

- Känner ni den här personen frågade polisen Jessica som stod och grät. - Nej svarade hon tyst. - la ni märke till något märkligt? frågade polisen. - När jag nu tänker efter så såg jag en bil som snabbt åkte iväg från parkerien. - Såg ni möjligtvis vilken sorts bil som åkte iväg? frågade kommisarie  Bo Ask. - Jag tror det var en vit Volvo som gjorde en rivstart från parkerien. -  Okej inget annat som ni la märke till? frågade han en sista gång.  Nej inget som jag kommer ihåg sa Jessica . - Okej tack sa Han och vände sig om för att gå tillbaka till liket för att ta en närmare titt. Han ställde sig och tittade upp på liket som hängde i hopptornet och undrade varför och vem som låg bakom detta.

Polisen såg till att Jessica och hennes hund kom hem säkert. Bo Ask var kvar på brotts plattsen och polisen hade fått ner liket från hopptornet. - Det ser ut som om han har ett sår på halsen sa Bo Ask. - Mm det ser ut som om någon har hotat honom med en kniv sa en av poliserna. - Mm ja, har ni hittat några fingeravtryck frågade Bo. - Vet inte än men vi hittade en kniv på marken mödaren tycks ha missat den sa polisen. - Jaha kan jag få se den?. - Mm sa polisen och hämtade den. - Det ser ut som om det  är en morakniv sa Bo medans han höll i den. - Ja sa polisen.   -Ta liket och undersök honom så fort ni kan och kolla om det finns några fingeravtryck på kniven sa polisen.

På kontoret stod Bo och pratade med en av polisen  -  sen försök ta reda på vem han är och om någon har sätt han. - Jag ska gå och fråga några människor om dom vet vem det här sa bo ask.  

-

16

“Alva Johansson?”, hördes i klassrummet den måndagsmorgonen.

“Här.”, svarade jag, den långa, brunetten med de klarblåa ögonen.

“Emelie Karlsson?”, läraren fortsatte ropa upp eleverna.

“Här..”, en blyg, kort, blond, grönögd, tjej sa detta lågt. Läraren log milt mot henne och fortsatte.

“Eric Nilsson?”, denna gången var det ingen som svarade.

“Eric Nilsson?”, upprepade läraren. Fortfarande kom inget svar.

“Han har ju inte varit här på över en vecka. Någon som vet något?”, läraren såg ut över klassrummet. Hon granskade eleverna som skakade på sina huvudet. Läraren suckade lite missnöjt och återgick till att ropa upp resten av eleverna.

Jag vände blicken mot Emelie som tittade på mig. Jag kände min bästis. Båda visste vad den andra tänkte; Vi ville båda få reda på vad som hänt med Eric. Vi var två nyfikna 14-åringar.

När lektionen var slut kom Emelie direkt fram till mig.  

“Du, Alva,” började hon. “Vi måste ta reda på vad som har hänt med Eric!”

“Ja, det måste vi!”, jag nickade instämmande.

“Efter skolan, går vi direkt hem till Eric, kanske vi kan hitta ledtrådar eller nåt där.”, sa Emelie.

“Ja, visst, det är nog det smartaste vi kan göra i den här situationen.”, svarade jag och nickade instämmande åter igen. Jag lät sedan Emelie göra mig sällskap till nästa lektion.

Så fort skolan var slut skyndade vi oss att ta våra saker ur skåpen och gå ut från Furulundskolan. Där ute syntes det tydligt, på dom halvnakna träden, och löven i gult, rött och orange, att det var höst. Vi började gå i riktning mot Erics hem. Det blåste smått och duggregnade lite svagt. Luften var även kylig. Ett typiskt höstväder. Vi gick igenom den lilla skogen, som fanns bakom skolan, med växter helt fuktiga av höstregnet, och sedan över den lilla parkeringen. Eric bodde bara några minuter ifrån skolan, så vi nådde snabbt radhuset när han bodde. Sjävla radhuset var av tegel, och ganska fint. Några krukväxter stod utanför ytterdörren som vi nu rörde oss fram till. Emelie var på väg att knacka, men innan hon hann göra det uppfattade vi båda ljudet av en röst som kom från ett fönster i närheten av ytterdörren. Vi smög fram till fönstret och kikade försiktigt  in i rummet, som visade sig vara ett kök. Robert, Erics pappa, en ganska lång man med rakad skalle och svag skäggstubb, stod där i rummet, Han gick stressat runt med en telefon vid örat.

“Nej, jag har inte pengarna ännu..”, sa han. Vi lyssnade noga.

“Nej, nej, snälla! Jag lovar att jag ska fixa alla pengar ni vill ha, bara ni skonar min son!”, sa han. Vi stelnade till och såg förskräckt mot varandra. Hans son?! Var Eric i fara?!

“Ja, okej.. Jag ska skriva upp det..”, vi såg hur Robert tog fram en penna och en bit papper och skrev upp nånting. Vi drog snabbt slutsatsen att det var en adress.

“Okej, hej då! Jag skyndar mig! Ni ska få pengarna inom en vecka!”, sa han och la på luren. Vi såg sedan hur han suckade frustrerat och satte sig ner på en utav köksstolarna

Vi smög iväg, en bit ifrån radhuset och såg mot varandra oroligt.

“Shit! Eric är kidnappad! Eric är kidnappad!”, Emelie lät orolig med samtidigt lite ivrig.

“Jag vet Em! Jag vet!”, sa jag. Jag var självklart lika orolig och även rätt stressad. Jag suckade djupt och funderade en stund, men blev snabbt avbruten av Emelie, mitt i mina funderingar.

“Men.. Din farbror..”, jag såg upp mot Emelie när hon sa detta.

“Min farbror..? Fredrik menar du?”, frågade jag lite förvirrat. Emelie nickade.

“Ja.. är inte han polis..?” frågade hon nu. Jag nickade då.

“Jo.. vadårå?”, ja jag. Emelie slog sig för pannan som om jag var efterbliven eller något.  “Jamen.. ring honom då? Han kanske kan hjälpa oss med detta?”, sa hon.

“Oh.. okej.. Ja, det kan jag ju göra.”, svarade jag och drog ner ena handen i min bakficka och fiskade upp mobilen. Jag slog in Fredriks nummer och väntade tålmodigt.

När Fredrik väl svarade började jag berätta allt vi fått reda på. Fredrik blev lite förvånad med sa sedan att han skulle komma så fort han kunde. En kvart efter att samtalet avslutats fick vi se en silverfärgad Volvo komma körandes mot oss. Föraren parkerade bilen vid oss och klev ut.

“Hej Alva, och Emelie.” sa Fredrik, den långa, ganska välbyggda mannen med samma klarbråa ögon och mörkbruna hår som jag, som kommit ut ur bilen. Vi började genast berätta vad vi ville att han skulle göra. Vi ville att han skulle förhöra Robert, ta reda på så mycket som möjligt.

“Fråga honom allt som är nödvändigt att veta om kidnappningen.”, sa jag.

“Hmm, okej då.” sa Fredrik efter att ha funderat ett tag. Fredrik klev fram mot ytterdörren och knackade lätt på den. Vi stod en bit bakom honom. Efter ett tag öppnade en stressad Robert. Fredrik granskade den stressade mannen och harklade sig. Robert såg mot Fredrik.

“Ja.. Hejsan, jag heter Fredrik Johansson.”, började Fredrik. “Jag är en polis och skulle uppskatta om du ville gå med på ett förhör.”, Robert höjde ena ögonbrynet när Fredrik pratat klart.

“Ett.. förhör..?”, Robert lät förvirrad. Fredrik nickade lugnt då.

“Ja, jag ska bara ställa några frågor, det går fort.” sa Fredrik. Robert suckade djupt.

“Jaja.. okej då.. Kom in.. Antar jag.” sa Robert. Fredrik nickade mot Robert och vände sig om.

“Ni två får vänta här medans jag förhör Robert.”, sa han och såg mot oss. Vi suckade och nickade. Fredrik och Robert tog och gick in och stängde dörren efter sig.

Efter att dom gått in smög vi fram till fönstret och kikade in. Fredrik och Robert satt vid köksbordet och pratade. Dom verkade inte se att vi tjuvkikade. Dom satt där ganska länge och pratade. Först såg Robert rätt upprörd ut, men sedan lugnade han sig. Det verkade som att Fredrik lyckades övertala honom att berätta vad som hänt. Jag log stort. Fredrik har alltid varit bra på övertala folk. Jag gillade även att han alltid var så lugn, hur jobbig en situation än blev.

Efter förhöret gick Fredrik fram till oss med en lite nöjd blick.

"Tja.. Nu vet jag allt iallafall." sa han och började förklara allt han fått reda på under förhöret.

"Jo.. Såhär är det; Robert är tydligen spelberoende och detta har gått alldeles för långt. Robert har lånat pengar av ett gäng killar för att kunna spela. Nu har han inte råd att betala tillbaka. Gänget har kidnappat hans son Eric, och Robert får inte tillbaka Eric förens gänget får pengarna.”, förklarade Fredrik. Jag och Emelie såg mot Fredrik med gapande munnar.

“Oh herregud!” sa Emelie chockat. “Vad ska vi göra?!”

“Vi ska rädda Eric.”, sa Fredrik lugnt och tog upp ett papper.

“Adressen står här.”, Fredrik visade upp pappret för oss och vi nickade kort.

“Ska vi.. åka nu direkt..?”, frågade Emelie. Fredrik såg mot henne och suckade.

“Asså.. Jag tror det är bättre att jag räddar Eric själv.. Ni är bara barn.”, sa han.

“Men Fredrik! Vi vill hjälpa till! Snälla?!”, sa jag ganska upprört. Fredrik drog en djup suck.

“Jaja.. okej då, hoppa in i bilen med er, vi åker nu direkt.”, sa han. Jag och Emelie nickade ivrigt och sprang och satte oss i baksätet i hans silverfärgade Volvo. Fredrik satte sig i förarsätet, tog en snabb titt på lappen med adressen, startade motorn och körde sedan iväg.

Efter ett tag stannade han bilen. Vi var framme. Det var ett ganska stort, vitt hus, omringat av höga träd och stora buskar. Vi klev ut ur bilen och smög fram till huset. Fredrik såg snabbt att det fanns en bakdörr och gick till den. Han kände försiktigt på dörrhandtaget och flinade kort och lågt.

“Så korkat av dom att lämna bakdörren öppen..”, mumlade han och öppnade den ljudlöst. Vi gick in. Det var ett helt tomt rum där inne. Det fanns inga möbler, endast två dörrar, om man inte räknar med bakdörren. Fredrik smög fram till den ena dörren. Man hörde massa röster där ifrån. Vi förstod snabbt att det var där inne gänget var. Fredrik gick fram till den andra dörren och kikade in igenom nyckelhålet. Han vände sig sedan mot oss.

“Eric är där inne..”, viskade han och öppnade sakta dörren, som tydligen inte heller var låst. Eric, killen med det mörkbruna, nästan svarta, korta håret och de ovanliga, stora, ljusgråa ögonen, satt där inne, bunden, på en stol, med silvertejp runt munnen. Fredrik skyndade sig fram till Eric, knöt upp repet och drog bort tejpen från Erics mun. Eric såg mot Fredrik med sina tårfyllda ögon. Man kunde tydligt se att Eric var chockad och rädd efter händelsen, vilket var förståligt.

“V-vart är min pappa..?”, stammade Eric fram. Fredrik såg med lugnande blick mot honom.

“Vi ska ta dig till din pappa, var inte orolig.” sa Fredrik lugnt. Eric nickade kort och tyst då.

“Kom nu.. Skynda er.”, viskade Fredrik och gick mot bakdörren. Vi följde efter. När vi kommit ut skyndade vi oss fram till bilen. Fredrik tog snabbt och ringde efter förstärkning, som kom snabbt. Dom störtade in i huset, och det dröjde inte länge innan dom kom ut med fem gripna killar. Jag log stort och klev in i bilen tillsammans med Emelie, Eric och Fredrik.

Fredrik parkerade bilen utanför radhuset och alla klev ut ur bilen. Så fort Robert fick syn på sin son rusade han ut ur sitt hem. Han sprang fram till Eric och kramade om honom. Han log stort.

“Åh Eric! Min son! Jag är så glad att du är oskadd!”, sa han med glädjetårar i ögonen.

“Jag är så glad att få vara hemma igen pappa!”, sa Eric lyckligt. Robert såg mot Fredrik.

“Åh tack! Åh tack! Tack så mycket!”, Robert var helt överlyckligt. Fredrik log.

“Alltid ett nöje att hjälpa till.” sa Fredrik. “Kom då Alva och Emelie, så kör jag hem er.”, vi började följa efter Fredrik mot som redan börjat gå mot bilen igen.

“Hej då Eric! Vi syns i skolan!”, sa Emelie och jag i kör och vinkade mot Eric som vinkade tillbaka. Vi satte oss i bilen och såg mot varandra. Fredrik log mot oss där han satt i förarsätet.

“Detta gjorde ni bra tjejer!”, sa han och började köra iväg, bort från radhuset, där Eric bodde.

Så fort jag kom hem möttes jag av två stressade föräldrar.

“Åh Alva!”, utbrast mamma och kramade om mig innan jag ens hunnit ta av mig ytterkläderna.

“Vart har du varit?! Jag och din mor har varit så oroliga!”, jag såg mot min pappa som sa detta.

“Jag.. Har bara varit hemma hos Emelie. Förlåt, jag borde ha ringt.”, ljög jag diskret. Jag kunde ju liksom inte berätta för dom vad jag verkligen hade gjort för något. Dom skulle fått panik.

“Oh, okej.. Det är okej gumman, vi är bara glada att du är okej.”, sa mamma. Jag nickade och log sedan stort. Jag var mer än okej. Jag hade ju hjälpt till att rädda Eric. Jag var överlycklig!

15

     Morden på Triumfglass

           DETEKTIVEN

                Henning

Det var en helt vanlig Tisdags eftermiddag när Åke Åkesson jobbade med 2 andra tjejer som hette Elisabeth och Greta. Dom räknade med att dom skulle få ungefär 150 kunder idag. Dom hade fått 130 kunder och klockan var bara 5. Dom stängde klockan 8 så dom var nära på att slå sitt rekord.  Klockan håller på att bli 8 dom har slått sitt rekord.  Nu så ska Åke, Elisabeth   och Greta städa efter en lång och jobbig med många kunder, det är smutsigt på golvet, koppar och glas på alla borden. Greta går och plockar av all disk och Elisabeth torkar av borden. Åke fick uppdrag av Greta och Elisabeth att ställa in all glass i frysen. Han har ställt in 14 lådor och har 1 låda kvar, allt blir svart för Åke.  Elisabeth och Greta hörde någonting dunsa i golvet från frysen.

-Vad är det sa Elisabeth

-Vet inte ska vi gå och kolla säger Greta.

När dom kommer in i frysen så ser dom Åke liggandes där medvetslös,

dom springer fram till honom för att kolla vad som hänt.

Då stängs dörren och ljuset släcks.

Stamkunden Lars var sugen på en kall go glass klockan 10 på morgon han tänkte, Triumf har alltid öppet vid 10.00 så han åkte dit. Men problemet var att det inte var öppet idag, det var något som inte stämde, så han ringde till Kurt Engberg Triumfglass VD.

- Hej, vem är det jag pratar med? Svarar Kurt

-Hej Kurt det är Lars Strömberg, varför har inte Triumfglass öppet idag? -Jag vet faktiskt inte Lars, jag kan ringa till mina anställda och fråga! Jag ringer tillbaka snart, hej! Kurt ringer till Triumfglass jobb telefon, men ingen av dom anställda svarar, så Kurt åker dit för att kolla varför dom inte har öppnat idag. När Kurt kommer dit så ser han att fönstret är sönderslaget. Han vågar inte gå in så han tar upp mobilen och ringer 112.

-Hej det är kurt här.

-Hej det är Cecillia Aronsson på polisen, vad kan jag hjälpa dig med?

-Hej Cecillia! Jo det är såhär att jag har fått inbrott i min glassbutik, Triumfglass i Partille.

-Okej! Jag kopplar dig vidare till Detektiv Henning.

Dektetiven Henning svarar hej med en mörk röst,

-Hej det är Kurt jag har fått inbrott i min glassbutik.

-Jag och min kollega Stieg åker dit på direkten.

En kvart senare kommer Henning och Stieg med en vit Saab med långa stora antenner. Dom stannar på Triumfglass parkering och går ut ur bilen när dom kommer fram till Kurt ställer dom några frågor. Sen så går dom in och kollar vad som har hänt, Henning ser att all disk fortfarande står kvar, dom har inte ställt in det i diskmaskinen. Stieg går in mot frysen och ska kolla om det har hänt något skumt där inne, utanför frysen så ligger det öppnade och tomma glasslådor över hela golvet sen när han öppnar dörren så känner han en vidrig stank. När han går in så är det helt kolsvart så han ser inget. Så han frågar Henning om han kan gå bort till elskåpet och tända, Henning går bort och trycker på knappen men det händer inget. Henning säger att någon har slagit sönder elskåpet så han säger till Stieg att han ska hämta en ficklampa i bilen. Stieg tar ficklampan och går mot frysen, direkt när han lyser in i frysen så ser han Elisabeth, Åke och Greta men det är bara Elisabeth som lever. Hon sitter där helt naken. Stieg ropar på Henning och säger att han ska hämta en filt eller någonting så att hon blir varm. När Henning är på väg att hämta en filt så berättar Elisabeth att dom har blivit våldtagna och rånade med ett skrämt tonfall.

Nu kom Henning tillbaks med en filt och säger nu får du åka med min kollega till stationen på förhör. Henning ringer rättsteknikerna,

rättsteknikerna kommer om fem minuter.

När dom kommer så börjar dom direkt jobba ta blod prover, leta efter fingeravtryck och leta efter ledtrådar. När dom går och knackar dörr så är det en gammal tant som är ute med sin hund, hon kommer fram till Henning och frågar om dom är här på grund av det som hände igår på Triumfglass? Henning frågar om hon har sett eller hört något, tanten säger att hon brukar gå ut med sin hund vid 23.05 ungefär och när hon gick förbi triumfglass så såg hon en person köra ut ifrån triumfglass parkering med en stulen bil. Henning frågar om hon såg ungefär hur person såg ut eller hur lång personen var.

Hon svarade att personen hade mörkblåa ögon och var runt 180 cm lång.

Hon kom ihåg att det fattades en hand på personen.

-Tack så mycket nu har vi något att gå på säger Henning.

Han åker genast till stationen för att kolla i genom registret efter någon person med mörkblå ögon och en förlorad hand.

Men sökningen gav inget resultat.

Henning frågade rättsteknikerna om dom hade fått fram något resultat från sperma och blod proverna.

Dom sa att proverna kommer om tio minuter. Så Henning väntade en liten stund dom hade fått en DNA träff på att det var en man som hade bruna ögon, förlorat en hand och bodde i Lerum. Henning åkte dit med en polis patrull. När dom kom fram så knackade dom på dörren och då öppnade ingen. Så dom slår in dörren, Dom tittade runt lite så hittade Henning ett paket med mörkblåa ögonlinser. Då fattade Henning att det var därför tanten med hunden sa att personen hon såg hade mörk blå ögon.

Han gick runt och tittade lite till så hittade han personens dator och tittade där hittade Henning en räkning på en resa till Thailand  kl: 19.00  och klockan var bara 6 så dom åkte till flygplatsen så fort som dom kunde. När dom kom fram så var klockan 6.30 och plantes tid var flyttad 6.35.så nu fick dom skynda sig.

Dom sprang tills att dom kom fram där dom sen gick in i flyget och tittade sig omkring tills dom sen så en man i 40 års-åldern med bruna ögon längst bak som såg väldigt skyldig ut. Dom gick fram till killen och tog tag i hans händer satte handklovar på honom och sa du har rätt att tiga för allt du säger kan användas mot dig du har också rätt till advokat om du inte har råd så väljer vi ut en till dig.

14

Mordet i kåsjön

Johan och Isak är två killar som är 17 år. Johan bor på morkulle strecket och Isak bor på ridhusvägen. Isaks pappa är advokat. Så han är ganska rik.

Johans föräldrar är alkoholister.

Johan brukar sova hos Isak när hans föräldrar bråkar och dricker mycket.

Det är en varm höstdag och höstlovet har precis börjat. Johans föräldrar har börjat bråka igen och Johan ska bo hos Isak över lovet.

Johan knackade på Isaks dörr. Johan hade den stora blå väskan som var full med kläder.

Isaks Pappa öppnade.

- Hej Johan! sa Isaks pappa.

- Hej! Sa Johan.

- Isak är där uppe på sitt rum. Det är bara att gå upp. Sa Isaks pappa.

-Tack! Sa johan med ett leende på läpparna.

Johan tog av sig sina skor. Han gick på den fina trappan med sin stora väska.  Han gick in i Isaks rum.

- Tja Isak! sa Johan

- Hallu! Sa Isak

- Vad ska vi göra idag? Sa Johan

- Kan vi paddla i Kåsjön? sa Isak

- Ja det gör vi. sa Johan.

De Gjorde sig i ordning för att paddla. 30 min senare höll de på att bära sin kanot ner till kåsjön. När de kom ner till nya stranden puttade de ner kanoten i vattnet. De gick i kanoten och paddlade iväg mot vidskyddet. Det börjar att mörkna när de kommit halva vägen men de ville paddla vidare ändå. När de kom fram

började att regna så de gick till vindskyddet för att inte bli blötta. Det var en svart korp på vindskyddet, dödens fågel. Men de gick in ändå och det låg en svart sopsäck där inne. De går fram till påsen.

- Ska vi öppna påsen? sa Johan.

Isak nickade.

Johan började öppna påsen och när han fick upp den skrek han till. Han såg ett blodigt lik i säcken. De blev rädda och vill åka hem men när de kommer ner till kanoten så har den åkt iväg. Det börjar regna mer och mer. Det har blivit mörkt så de måste övernatta i vindskyddet. När de har lagt sig i vindskyddet hör de röster som kommer närmre. De ser ett ljus från en ficklampa som kommer in i vindskyddet.  Det kommer två män som tar ut säcken och försvinner iväg i mörkret. Det väntar en liten stund och sen följer de efter. Efter en liten stund går männen in i ett litet ödetorp och de går fram till ett fönster och börjar lyssna.

- Vad ska vi göra med liket. Sa en av de.

- Ska vi slänga ner det i vattnet?Sa den andra.

- Ja det gör vi. Sa den förste.

De gick ut ur torpet och gick ner mot vattnet med liket. När de hade gått iväg en bit så gick Isak och Johan in i torpet för att leta efter en mobil eller mordbevis. Efter en liten stund hittar de en pistol och en gammal sony eriksson mobil. De ringer polisen och när de tänker gå ut hör de att de kommer tillbaka.

13

Kommunchefens svek

Det var en kall höstkväll, säkert minusgrader, när Ruben gick hem från jobbet. Ruben jobbade på posten och det hade varit en tuff dag. Han hade en rock och en halsduk på sig men frös ändå. Medans Rubens tår frös till istappar så gick han in på en smal stig, han tänkte att det kanske var en genväg. När han kom ut ur skogen så visste han inte riktigt var han var. Han såg en man längre fram gå mot honom, mannen träffade någon annan som var mörkklädd och kom ut från skogen. Ruben gömde sig så att han inte skulle råka ut för trubbel. Han tyckte att han kände igen den ena av männen men kom inte på vem det var. Han smög lite närmre för att höra vad dem sa.

-Jag får 70% och du får 30%, sa den mörkklädde mannen.

-Nej vi delar jämnt 50-50, sa den andra mannen.

-Du får 40, du kommer ju få in en massa cash från försäkringsbolagen också.    

-Okej, då säger vi så.

Ruben tittade fram bakom tegelmuren som han gömde sig bakom och såg att en av männen var på väg mot honom. Nu såg han vem det var, det var ju kommunchefen! Ruben sprang iväg ut i skogen, han gömde sig bakom en sten och kollade om någon hade sett honom, men han hade klarat sig. Ruben gick ut ut skogen och gick hem den vanliga vägen istället.

När Ruben gick upp nästa dag var det Lördag. Han tog en smörgås, satte sig i soffan och läste tidningen. Han såg en artikel om den nybyggda stora banken i Partille, som skulle invigas imorgon. Han kom och tänka på vad han hade hört igår kväll, det som kommunchefen hade pratat med den där skumma mannen om. Ruben kom på vad de två männen hade i kikaren, dem tänkte givetvis råna banken! Men varför skulle någon vilja råna sin egen bank? Ruben kom på att den mörkklädde mannen hade nämnt något om försäkringar också. Han läste vidare i tidningen och läste att banken var väldigt högt försäkrad. Detta innebär att kommunchefen tjänar pengar om banken blir rånad, men de pengarna får han ju inte själv, det var kommunens pengar. Men kommunchefen kan bestämma vad dem ska göra med pengarna. Ruben ville veta vad kommunchefen hade i kikarn, kanske skulle han bygga något. Ruben bestämde sig för att gå på invigningen imorgon och försöka lista ut vad kommunchefen tänkte göra med pengarna och när rånet skulle ske.

Senare på kvällen förberedde Ruben sin utrustning för morgondagen. Han hade beställt den sprillans nya spion-utrustningen från en sida på internet, Käkade lite

köttbullemackor och gick o la sig.

Nästa dag när Ruben vaknade var det ingen vanlig dag. Och Ruben åt inte heller en vanlig frukost, han gjorde havregrynsgröt för att få en extra bra start på dagen. Ruben var taggad till tusen för att komma på vad kommunchefen och den andra mannen hade i kikarn. Ruben åt upp sin gröt, packade ner sin utrustning och tog på sig sig sina skor för att gå ut till busshållplatsen. Han tog orange express ner till en hållplats som ligger nära den nya banken. Han gick in och kollade i banken hur det såg ut, det var fem minuter kvar tills invigningen skulle börja så det var mycket folk på plats. Ruben gick in på toaletten och satte upp en av hans nya spionkameror i hörnet längst upp på vägen. Han monterade även upp en mikrofon precis under handfatet.

Invigningen var påväg att börja och Ruben satte sig på en av de stolarna som stod framför en lite scen som var uppbyggd. Kommunchefen började prata och sedan kom Lars Winnerbäck upp på scen. Det var tydligen han som skulle klippa det där röda snöret. Han spelade en låt också. Efter att banken var invigd såldes det fika så Ruben gick och köpte sig en kanelsnäcka.

Ruben såg inget mistänktsamt på hela invigningen. Påvägen hem var han besviken. Men sedan när han låg i badkaret där hemma kom han på att han hade ju satt upp kamera och mikrofon vid toaletterna. Han flög ur badet, torkade sig snabbt och tog fram datorn. Han tittade igenom videon. Det var inte mycket som hände i början men sedan, efter ungefär 20 minuter såg han kommunchefen komma in på toaletten. Det dröjde lite, ungefär 5 minuter, innan en annan man kom in i rummet. Mannen som kom in hade skinnjacka, svarta byxor och en mössa på sig. Den mannen som kom in sist började prata med kommunchefen.

-Jag har snackat med mina gubbar, vi slår till imorgon som planerat, sade mannen.

-Mycket bra, svarade kommunchefen.

-Och transporten anländer 06:00 som du sa? frågade mannen.

-Jaja, allt är fixat, svarade kommunchefen.

-Bra, sedan ses vi på mötesplatsen 19:00? frågade mannen.

-Ja, och jag får mina 40%, sade kommunchefen.

-Jadå, svarade mannen.

-Bra, vi ses imon, sade kommunchefen.

-Aa, hejdå, sade mannen.

Ruben blev chockad. Han bestämde sig för att ta med filmen till polisen. Han packade ner sin dator i väskan, tog på sig sina skor och en jacka och gick ut. Han tog cykeln för att det skulle gå snabbare.

När Ruben kom ut stod det två män där, han tyckte att han kände igen den ena av dem men kom inte på vem det var.

-Är det du som är Ruben Karlsson? frågade den ena av männen.

-Jaa, det är jag, svarade Ruben.

-Vad har du i väskan, frågade den andra mannen.

Nu såg Ruben vem det var, det var ju mannen som hade pratat med kommuchefen och som tänkte råna banken. Ruben sprang iväg, han sprang och sprang men den ena av männen var för snabb. Han knuffade ner Ruben på marken och sparkade honom i magen. Den andra mannen tog Rubens väska, öppnade den och hittade datorn. Han öppnade den och såg filmen. Mannen bara flinade åt Ruben, han tog datorn, kastade den på marken och stampade på den. Sedan sparkade den andra mannen på Ruben igen innan dem gick iväg.

Ruben låg ett tag på marken. När han hade återhämtat sig lite reste han sig upp och gick tillbaka till cykeln. Han cyklade iväg mot polisstationen.

När han kom fram fick han säga vad han hette innan han gick in och träffade polischefen.

-Det är bråttom, dem tänker råna den nybyggda banken, imorgon! sade Ruben.

-Vänta nu, lugna ner dig lite, vilka ska råna någon bank? sade polischefen.

-Det är några brottslingar och kommunchefen är med på allt ihop, sade Ruben.

-Och vem skulle vilja råna en bank utan pengar? frågade polischefen.

-Dem gör det imorgon när transporten kommer! sade Ruben.

-Hur vet du om transporten? har du sakt något till någon?

-Nej kommunchefen är ju med på alltihop.

-Du har inga bevis och du vet hemlig information och du anklagar kommunchefen! Du får sitta inne inatt tills imorgon bitti, efter transporten. sade polischefen.

Ruben blev bortförd och inslängd i finkan. Banken skulle bli rånad imorgon och det fanns ingenting som Ruben kunde göra åt saken.

Nästa dag vaknade Ruben klockan fem. Han hade inte sovit bra alls i fängelsesängen. Ruben försökte komma på något som han kunde göra för att stoppa rånet. Han satt bara och väntade på att det skulle ske.

Klockan var nu nästan exakt sex. Tio minuter senare kom polischefen springandes.

-Du hade rätt! banken har blivit rånad! skrek polischefen.

-Det var ju det jag sa! sade Ruben.

Polischefen låste upp cellen som Ruben satt i.

-Du måste hjälpa oss, vet du något mer om rånet? Frågade polischefen.

-Det är redan försent, rånet har redan skett ju. Eller vänta! fortsatte Ruben. Det var något om en samlingsplats ikväll, rånarna skulle träffa kommunchefen och dela upp pengarna.

-Bra! vilken tid? sade polischefen.

-Klockan sju ikväll! Sade Ruben.

-Mycket bra Ruben, men var någonstans? frågade polischefen.

-Jag är inte säker men jag tror jag vet…..

Klockan var nu kvart i sju på kvällen, alla poliser i hela Partille var med för att stoppa rånarna och kommunchefen. Ruben och polischefen hade klätt ut sig så dem såg ut som vanliga civila människor. Dem var på platsen där allt började, där Ruben först fick sån på rånaren och kommunchefen tillsammans. Dem var där Ruben var alldeles säker på att kommunchefen och rånarna skulle döka upp. Dem var vid skogen där Ruben gick lite vilse den där kalla fredagskvällen.

Planen för att ta fast kommunchefen och rånarna var alltså att Ruben och polischefen skulle först hitta kommunchefen, rånarna och pengarna och sedan säga till resten av poliserna som var en bit bort. För att dem sedan skall ta fast skurkarna.

Det blev kallare, klockan började närma sig sju. Polischefen såg kommunchefen komma gåendes in i skogen. Han larmade genast till polisen att kommunchefen var på plats. Nu var det bara rånarna och pengarna kvar. Ruben såg nu en svart skåpbil köra in i skogen. “Det måste vara rånarna, tänkte han.” Han såg att skåpbilen parkerade utanför skogen och att fem stycken män klev ut ur den. Han meddelade detta till poliserna. Poliserna placerade ut sig så att det inte skulle finnas någon flyktväg ut ur skogen. Dem gick närmare och sedan sprang dem in och grep först alla fem rånarna. Tre poliser sprang och kollade skåpbilen. Det var polischefen som skulle gripa kommunchefen men han lyckades inte. Kommunchefen sprang nu iväg och Ruben sprang efter. Ruben sprang som aldrig förr. Han tänkte på när några av rånarna jagade honom och sprang ännu snabbare. Han var ikapp kommunchefen, Ruben hoppade på honom bakifrån och höll fast honom mot marken. Polischefen var nu framme och han hade sett vad Ruben hade gjort.

-Bra Ruben! Du fick honom, sade han.

-Satan, sade kommunchefen, det skulle ju byggas en motorväg genom partille vi skulle tjäna pengar på den och sedan bli rika och ta över Göteborg. fortsatte kommunchefen.

-Det blir inget med det nu, sade polischefen.

Dem andra poliserna hade hittat pengarna i skåpbilen. Allt på grund av Ruben.

Nästa dag stod det om Ruben i tidningen och han fick en medalj av polischefen för det han hade gjort.

Slut.